november 17, 2016 - Kommentarer inaktiverade för Det viktiga sambandet mellan motorik, inlärning och utveckling

Det viktiga sambandet mellan motorik, inlärning och utveckling

Det är tufft att vara förälder, pedagog och barn idag. Nyblivna föräldrar får tidigt erbjudanden om olika aktiviteter att gå med sitt barn under den tid de är hemma med barnet. Det är bland annat ”mamma-baby-bio”, ”mamma-baby-massage” och ”mamma-baby-sim”. I sin iver att bli den bästa föräldern så blir det lätt för många aktiviteter, för tidigt i livet. Det lilla barnets hjärna utsätts för alltför många impulser som hjärnan inte är färdig att kunna bearbeta.

En mamma berättade för mig att det var så jobbigt att passa alla tider för de olika aktiviteterna hon ville gå på. Hon störde sitt barns ät- och sovrytm varje dag, vilket inte var bra. Så nu gick hon ”bara” på en aktivitet om dagen med sitt andra barn. En annan förälder kom inrusande på en öppen förskola med sin tre veckor gamla baby. Barnet sov i sin vagn, men mamman väckte henne så att hon inte skulle missa sångstunden som var på förskolan.

Jag arbetar som utbildare och handledare inom förskola/skola i mitt företag Barns inlärning och utveckling AB. Där möter jag ofta pedagoger och föräldrar som känner sig vilsna och ibland hamnar i en känsla av hopplöshet. De beskriver barn och elever som är svåra att förstå sig på. De går inte att fostra på vanligt sätt. De kan inte ta instruktion och har stora koncentrationssvårigheter. Barn som dagligen för en känslomässig och social kamp i sitt samspel med andra. Det saknas ofta kunskap att förstå och tolka det vi ser. Vad ligger bakom det här beteendet? Det finns många olika orsaker. Därför måste vi lägga pussel.

I vår iver att barn ska få vara med om så mycket som möjligt i livet, skapar vi stress. Under många år har det diskuterats stress i media. Den teknik som finns idag, då tänker jag på dataspel, chat, mobiltelefoner och tv, är inte bara av godo utan bidrar enligt forskare till att både barn och vuxna får stressrelaterade symptom som insomningsproblem och koncentrationssvårigheter.

Det är ett hårt klimat i både förskola och skola idag. Vi har stora barngrupper och klasser och det i sin tur ställer krav på duktiga och självständiga barn. Det kan bli överkrav för många barn, vilket leder till vanmakt, kränkning och stress. Det är vi vuxna som orsakar stress hos barnen, så det är också vi som måste göra någonting åt det.

Vi vuxna är ofta kloka och tänker att vi måste gå ner i varv och koppla av när vi känner oss stressade. Vad gör vi då? Jo, vi tar en lång promenad, går och tränar, sätter oss och lyssnar på bra musik eller dylikt. Men hur lär vi våra barn att återhämta sig efter en tuff dag i förskolan eller skolan?

Trots att det kommer larmrapporter om att barn och ungdomar rör sig för litet och blir överviktiga, drar man in på idrott i skolan. Många pedagoger vill lägga in massage och rörelseövningar på schemat. Men de känner sig ofta pressade av den studieplan de måste följa och allt annat viktigt som måste göras. Det kan bli svårt att se den vinst man får av att ta sig tid med rörelseövningar. Vi vet dock att olika typer av paus-gympa höjer koncentrationsförmågan, ökar energin och främjar gruppkänslan.

Jag beskriver här lite kort hur det ser ut för de barn jag möter i mitt arbete.
Alla barn har inte förvärvat de grundfärdigheter som förväntas vid en viss ålder av olika skäl. Ändå har vi mer eller mindre samma krav på alla. Det är inte är särskilt rättvist.

Ingegärd Eriksson skriver i sin bok ”Rör dig – Lär dig” att omkring 13 procent av alla
7-åringar har så stora motoriska problem att de kan behöva specialpedagogiska insatser i form av motorisk stimulering. Studien visar också att det finns ett starkt samband mellan koncentrationssvårigheter och inlärningsproblem. Barn med sent utvecklad motorik i förskoleåldern har ofta kvar sin motoriska klumpighet upp i tonåren. Det försvinner inte av sig själv. Dessa barn har ofta en sämre självkänsla. Jag ser detta dagligen i möten med barn på våra förskolor och skolor runt om i landet. När pedagogerna ber om min hjälp handlar det ofta om elever med beteendeproblem, koncentrationssvårigheter, överaktivitet, aggressivitet och inlärningssvårigheter.

Det är det här som märks tydligast, men det jag först tittar på är barnets motoriska utveckling. Den är grunden till högre processer i hjärnan. Motoriken kan jämföras med när vi bygger ett hus. Det går inte att bygga väggar och tak utan att ha en grund att stå på. En förutsättning är att ha automatiserade grundrörelser. Det betyder att kunna gå, springa, krypa, åla utan att behöva tänka på hur man gör. Att kunna sitta still är ett exempel som vi måste kunna göra utan ansträngning. Det är oerhört svårt att sitta still på en stol eller på golvet om man har en dålig bålstabilitet. Det blir då svårt att hålla överkroppen upprätt en längre stund. Barnen sjunker ihop, ligger över bänken och måste dessutom stötta upp huvudet med armen och handen. Vad händer? Jo, det börjar krypa i kroppen och de tappar snabbt koncentrationen.

Barn som inte fått fysiska förutsättningar att sitta i 90 graders vinkel på en stol, tänk på bilden med fisken som fick uppgiften att klättra upp i ett träd, blir motoriskt oroliga i kroppen och vill komma ifrån det som är så svårt. Barnet blir besvärligt för sin omgivning, eftersom hon/han stör sina kamrater med att springa omkring, prata rakt ut eller vägra jobba.

De här eleverna får mycket skäll, många gånger om dagen för något som det faktiskt inte går att fostra bort. Det är ett motoriskt problem och det krävs motorisk stimulering för att öka bålstabiliteten. Ett enkelt sätt att kolla bålstabiliteten är att sitta på golvet med raka ben och rak överkropp. Orkar barnet att sträcka på överkroppen utan att vika sig i midjan eller sjunker de ihop? Ett tips på en bra övning är att sätta barnet på en pilatesboll, helst så stor att fötterna inte når golvet. Armarna ska hållas rakt ut åt sidorna. Håll barnet på knäna och rulla försiktigt bollen bakåt, framåt, sidled och i cirkel. Barnet måste parera med överkroppen för att inte trilla av. Här tränas viktiga muskler för bålstabilitet.

Ett annat vanligt problem som jag ser hos de elever jag jobbar med är läs- och skrivproblem. Barnen har redan utvecklat ett stort motstånd för dessa aktiviteter. Bara de ser en text framför sig eller en skrivuppgift så ger de upp, eftersom de vet att de kommer att misslyckas. Återigen kan strategin vara att komma undan och bli bråkig och besvärlig. Jag hör ofta pedagoger och föräldrar säga ”han kan om han vill”. Jag tror att barn gör det dom ska, om dom kan.

Det finns flera bakomliggande orsaker till läs- och skrivproblem. Min pusselbit är även här ”grundfärdigheter”. Kan ögonen följa en rörelse? Har barnet ett dominant öga? Kan ögonen snabbt ställa om från ”långt-ifrån-seende” till närseende? Optiker med specialutbildning kan kontrollera detta när barnet fyllt 8 år. Observera att jag inte beskriver synskärpan nu, utan ögonmotoriken . Vi har idag i allt större utsträckning ett ”rakt-fram-seende”. Vi sitter mycket framför TV och datorer och övar inte naturligt ögonrörelserna i sedled, uppåt, nedåt och i cirkel. Att leka med bollar har tyvärr försvunnit både i förskola och skola. Men som förälder kan du tidigt själv leka bollekar med ditt barn - rulla, kasta, fånga boll. Detta är mycket bra övningar för öga-hand-koordination.

Om arm- och handledsrörelser är klumpiga blir det naturligtvis svårt att orka skriva eller rita. Det som är svårt låter vi också bli att göra. Barn som inte vill leka med bollar eller rita som liten, finns det anledning att titta lite extra på motoriken och locka dom till dessa lekar och övningar.

”Bakåtsträckning i bukläge” är en övning där barnet ligger på en pall eller stol. Kroppen ska ligga raklång, benen sträckta och armarna rakt fram. Huvudet uppåt och titta rakt fram. Den positionen ska barnet hålla i 20 sekunder åt gången. Om barnet har svårt för den här övningen, kan det se ut så här. När armar och huvud är i rätt position så hänger benen ner i golvet. När benen är sträckta så hänger huvud och armar ner emot golvet. Den här rörelsen är viktig för att kunna lära sig simma bröstsim. Ett barn som inte orkar hålla upp benen, orkar bara simma en kort sträcka. Det blir inte automatiserat.

Det finns så mycket vi kan göra enkelt i vardagen för att hjälpa våra barn utveckla sin motorik. Den bästa gympasalen är skogen. Att gå på ett ojämnt underlag, att klättra på stenar och i träd är den bästa träning du kan ge ditt barn, redan från det att de har lärt sig gå. Syftet är att underlätta för barnet i andra inlärningssituationer och i samspel med andra. Att få en känsla av att ”jag kan” bidrar till en bättre självkänsla som gör att vi också förhindrar utanförskap.

Published by: Karin Rosvall in Artikel

Comments are closed.